Pintxo Paradise!

Vår sista resa i Spanien gick till San Sebastián eller Donostia som staden heter på baskiska. Vid Atlantkusten på gränsen till Frankrike ligger denna fina stad som är ett mecka för älskare av pintxos (baskisk variant av tapas). Naturligtvis passade vi på att frossa i dessa läckerheter eftersom pintxosbarer gick att finna i i stort sett varenda gatuhörn i Parte Vieja (Gamla Stan). Upplevelsen av pintxos är att de är aningen mer eleganta till utförandet än tapaskusinen, nästan som små konstverk & ofta med en bit bröd som bas. Mums! För övrigt är San Sebastián en stad utan några utmärkande kulturella eller historiska sevärdheter men med fina stränder, bland annat Playa La Concha mitt i centrum & ett flertal andra närliggande varav de flesta lockade till sig stora mängder surfingentusiaster. Under våra semesterdagar bodde vi i ett mysigt "Casa Rural" istället för på hotell vilket verkligen kan rekommenderas. Ett Casa Rural är ett familjärt och väldigt personligt mindre boende, ofta lokaliserat en aning lantligt. Vårt låg naturskönt just i utkanten av staden. Intresserad av att bo i ett Casa Rural? Du hittar dem här: www.casaturismorural.com !

Karin 40!

Efter några intensiva månader inkluderande bland annat vår stora flytt med alla dess ingredienser, samt en nervpåfrestande tid utan Internet, är bloggen nu tillbaka om än bara för en kort tid. Innan jag rundar av rapporteringen från "la vida en Madrid" finns det ett par saker till att berätta. Jag tänkte att vi börjar med min 40-årsdag!

Några dagar innan dagen D blev jag av Martin bortförd i taxi till okänt ställe. Färden visade sig gå till det flotta & framför allt höööööööga hotellet Eurostars Madrid Tower där chokladdoppade jordgubbar & cava väntade på rummet. Efter en stunds slappande gav vi oss ut i hettan (vi ser förvånansvärt fräscha ut på bilderna måste jag säga med tanke på hur vi svettades. ymnigt skulle man kunna kalla det), för ett par timmars shopping & fika på Calle Orense i Madrids norra kvarter. Ett frappuccinostopp på Starbucks var givet innan vi fortsatte till fiskrestaurangen El Telégrafo där födelsedagsmiddagen avnjöts. Till förrätt blev det favoriten "Gambas al ajillo" & till huvudrätt nästa favorit, "Sepia a la plancha", mmm... Kvällen avslutades med en drink innan vi återvände till hotellet för en lyxig övernattning.

På själva födelsedagen var svärmor Ingegärd på besök. Hon såg till att favorittårtan bakades & att vi äntligen kom iväg på en liten tur till byn Pedraza ungefär 10 mil norr om stan.

Agnes 4!

När Agnes fyllde 4 bjöd vi in alla kompisarna från Bullerbyn på kalas. Tyvärr kunde bara knappt hälften komma vilket var lite synd eftersom vi även hoppades att det skulle bli ett tillfälle för de små att leka tillsammans en sista gång innan sommarlovet. Till hösten har tre av de tretton Bullerbybarnen plus deras mycket omtyckta förskolelärare Karin dragit vidare mot nya äventyr. Agnes flyttar ju tillbaka till Sverige, Valdemar byter skola, Erik drar till Bryssel & fröken Karin till Barcelona. Så är det att gå på en internationell skola, det rör på sig! Kalaset hade vi på söndagen men själva födelsedagen var ju dagen innan & då var MOSTER MARIA här! Kan man få en bättre present?!

El Rastro

I slutet av maj fick jag äntligen med mig Martin till Madrids mest berömda gatumarknad El Rastro. Varje söndag breder marknaden ut sig på Ribera de los Curtidores & gränsgatorna mellan La Latina och Lavapiés. Här säljs allt från antikviteter, böcker, husdjur, kläder och hushållsprylar. I de angränsande butikerna hittar man bland annat fina kinesiska möbler men också rent skräp som dock rubriceras som antikviteter. Vad tycker ni exempelvis om skrivbordet på sista bilden? Butiken annonserar om att det är rea (rebajas)... Ja herregud, vad ska man säga?! Lite historia & kuriosa i sammanhanget är marknadens namn "El Rastro" som betyder "spåret", vilket syftar på det blodspår som uppstod när djur släpades nerför den branta gatan Ribera de los Curtidores. Platsen var nämligen en gång Madrids största köttmarknad & hade mycket lite att göra med dagens loppisupplägg.

Ospanska Barcelona

Årets påsklov (ja, jag vet att reserapporten kommer sent, men våren har varit extremt hektisk & datorproblemen har avlöst varandra), spenderades i Kataloniens huvudstad Barcelona. Oj, oj, oj vad mycket att se! Oj, oj, oj vad lite vi hann!

Så här ett par månader efter resan så är mina tydligaste minnesbilder dessa:
1) Barcelona känns inte spanskt. För det första så är spanska (castellano) inte första språket här, det är catalan. Detta innebar att varken skyltar eller andra skriftliga anvisningar gick att förstå mer än hjälpligt. Talad catalan gick inte att förstå alls. Sett till arkitekturen så är Barcelonas innerstad totalt ospansk, inte ett Plaza Mayor i sikte! I vår Lonely Planet guide book står det att Barcelonas centrum i huvudsak består av byggnader i gotisk stil. Jaha, då är det väl så.
2) Antoni Gaudí var ett geni. Fram till vår resa hade jag inte den blekaste om vem denne modernistiske arkitekt var. Nu vet jag att han var en särdeles kreativ katalan med en alldeles egen stil som involverar såväl detaljerad keramik och imponerande arbete i färgat glas. Han är bland annat upphovsman till Casa Batlló (som vi bara såg från utsidan) och den fantastiska katedralen La Sagrada Familia (som vi såg från insidan & som gav mig gåshud av lycka). Inte mindre än sju av hans verk finns upptagna på UNESCO:s världsarvslista.
3) Tour Camp Nou är osunt turistisk. Rekommenderas inte till personer med klaustrofobi.
4) Hit vill jag komma igen! Men utan barn för att kunna promenera snabbare, dricka mer vin & för att kunna gå in i alla dessa smällkarameller till byggnader & bara njuta av allt vackert utan att behöva ha ögon i nacken, snornäsdukar i fickan & skolios till följd av en unge på höften.

Förutom Barcelonas innerstad så hann vi med en dag i sommarparadiset Tossa de Mar på Costa Brava några mil norr om stan. Strand, smala slingrande gator & ruinerna av mur, tinnar & torn från 1300-talet. Japp, där har ni Tossa de Mar.