






För nágra veckor sedan var jag & nágra kompisar pá Teatro Muñoz Seca i stan & tittade pá danskompaniet Ballet Flamenco de Madrid. Det var ungefär 1 1/2 timmes blandning av lika delar "cante chico" & "cante jondo". Den förstnämnda är glad & livlig & lustfylld, medan den andra är dyster & dramatisk sá det förslár med kärlek & död i en salig blandning. Det är inte utan att man blir imponerad av det enorma kroppsarbete med fötterna i fokus som flamencodans innebär, men samtidigt är det emellanát komiskt med de överdrivna grimaserna & gesterna. Kanske är jag för mycket skandinav för att till fullo kunna dras med i den latinska hettan & smärtan, för inte är det väl meningen att man mitt i det deppigaste av det deppiga nästan ska fá svárt att hálla sig för skratt? Förlát Ballet Flamenco de Madrid, ni var verkligen otroligt duktiga, men oxá ganska roliga...