Årets påsklov (ja, jag vet att reserapporten kommer sent, men våren har varit extremt hektisk & datorproblemen har avlöst varandra), spenderades i Kataloniens huvudstad Barcelona. Oj, oj, oj vad mycket att se! Oj, oj, oj vad lite vi hann!
Så här ett par månader efter resan så är mina tydligaste minnesbilder dessa:
1) Barcelona känns inte spanskt. För det första så är spanska (castellano) inte första språket här, det är catalan. Detta innebar att varken skyltar eller andra skriftliga anvisningar gick att förstå mer än hjälpligt. Talad catalan gick inte att förstå alls. Sett till arkitekturen så är Barcelonas innerstad totalt ospansk, inte ett Plaza Mayor i sikte! I vår Lonely Planet guide book står det att Barcelonas centrum i huvudsak består av byggnader i gotisk stil. Jaha, då är det väl så.
2) Antoni Gaudí var ett geni. Fram till vår resa hade jag inte den blekaste om vem denne modernistiske arkitekt var. Nu vet jag att han var en särdeles kreativ katalan med en alldeles egen stil som involverar såväl detaljerad keramik och imponerande arbete i färgat glas. Han är bland annat upphovsman till Casa Batlló (som vi bara såg från utsidan) och den fantastiska katedralen La Sagrada Familia (som vi såg från insidan & som gav mig gåshud av lycka). Inte mindre än sju av hans verk finns upptagna på UNESCO:s världsarvslista.
3) Tour Camp Nou är osunt turistisk. Rekommenderas inte till personer med klaustrofobi.
4) Hit vill jag komma igen! Men utan barn för att kunna promenera snabbare, dricka mer vin & för att kunna gå in i alla dessa smällkarameller till byggnader & bara njuta av allt vackert utan att behöva ha ögon i nacken, snornäsdukar i fickan & skolios till följd av en unge på höften.
Förutom Barcelonas innerstad så hann vi med en dag i sommarparadiset Tossa de Mar på Costa Brava några mil norr om stan. Strand, smala slingrande gator & ruinerna av mur, tinnar & torn från 1300-talet. Japp, där har ni Tossa de Mar.
