I lördags åkte hela familjen till San Agustin de Guadalix som är ett samhälle med cirkus 10 000 invånare & som ligger 2 mil norr om oss. På omvägar hade vi fått veta att där pågick festligheter i dagarna tre & eftersom det för oss var en helg helt utan planer tänkte vi att "Varför inte? Vi åker dit.". Så vi åkte dit & det slutade med att vi ganska otippat köpte biljetter till kvällens tjurfäktning. Detta skådespel slash djurplågeri har mycket gamla anor & verkar fortfarande vara väldigt populärt här. Matadorerna är verkliga celebriteter som tar upp massor av utrymme i den spanska skvallerpressen.
Istället för att ge er samma förklaring som jag gav till barnen (vilken löd ungefär så här: "Titta vad gubbarna retas med tjuren. Oj vad han får springa & har ni sett vad gruset dammar! Men oj, nu kom det in en häst, vilken fin dräkt han har på sig, ser ni vad den glittrar. Och ser ni farbrorns kläder, de glittrar också. Nu viftar de med sina skynken för att svalka tjuren, han har ju blivit alldeles svettig av allt springande. Hoppsan vad trött tjuren blev nu, han måste lägga sig ner & vila lite. Men titta, han orkar inte gå själv längre. Vilken tur att de där starka åsnorna kan hjälpa honom ut. Hej då tjuren!", så tänkte jag berätta den vuxna versionen av tjurfäktningens alla delar.
Om vi börjar med att presentera tjurfäktningssällskapet så består det av två "picadores", vilket är ridande medhjälpare som från hästryggen minskar tjurens krafter med sin lans för att överhuvudtaget möjliggöra kampen mellan människa och tjur. Två "banderilleros", vars uppgift är att sticka små färgglada spjut under huden på tjurens rygg och med sina skynken prova tjurens krafter. En "mozo de espadas", tjurfäktarens personliga assistent. Tre "peones", medhjälpare som assisterar fäktningen och hjälper till med att underhålla tjuren när det behövs.
Paraden "El Paseillo" inleder tjurfäktningen. De tre tjurfäktarna med alla sina medarbetare marscherar in på arenan i sina galadräkter och hälsar på de så kallade myndigheterna, domaren med sällskap, och på publiken, till tonerna av en spansk "paso doble". Sällskapet stannar upp framför domarens loge och hälsar respektfullt. Därefter byter matadorerna sina vackra guldbroderade paradskynken mot de rosa-gula som kommer att användas under den första delen av fäktningen. Tjurfäktningen består av olika "suertes", eller akter. Tre matadorer dödar sex tjurar, två var, under en tjurfäktning, detta om allt går som beräknat. Den äldste tjurfäktaren inleder fäktningen efter den parad som presenterar de som ska delta i skådespelet.
Den första akten - "La suerte de la pica". Den ridande picadoren inträder på arenan för att minska den ilskna tjurens krafter. Tjuren anfaller omedelbart hästen som har förbundna ögon och skyddas av madrasserade skynken, medan picadoren sticker sin lans i tjurens rygg. När picadoren har avslutat sin uppgift mäts tjurens krafter av medhjälparna. Om dessa krafter uppskattas vara lagom träder nästa del av fäktningen in, om inte måste "La Pica" göras än en gång.
Andra akten - "La suerte de Las Banderillas". "Los Banderilleros" stiger in på arenan och fäktar tjuren med sina skynken för att bedöma hur de bäst kan sätta "banderillas", korta spjut med hullingar i spetsen som sätts under tjurens tjocka rygghud, utan att riskera att bli stångade. När de har uppskattat tjurens beteende lockar de den att anfalla och sticker de pyntade spjuten i tjurens hud där de fastnar.
Den tredje delen av tjurfäktningen är "matadorens" uppträdande. Många regler och traditioner styr matadorens beteende. Allt är förutsett, utom tjurens beteende och där i ligger naturligtvis spänningen och tjusningen. Publikens tystnad är total under detta moment och matadoren pratar med och lockar på tjuren som står framför honom. Spänningen ligger i luften. Tjuren flåsar. Publiken är blixtstilla. Matadoren byter det rosa och gula skynket mot ett rött och han ber presidenten om tillstånd att döda tjuren. Spjutet byts ut mot ett som är ämnat speciellt till detta. Tillfället måste avvaktas, tjurens kroppshållning är viktig för att lyckas. Matadoren kallar på tjuren som anfaller. Då sticker han det långa spjutet på det rätta stället och tjuren faller.
Matadoren vänder ryggen mot tjuren för att visa sitt mod. Publiken visar sitt uppskattande genom att vifta med näsdukar om matadoren har genomfört fäktningen med mod och elegans. Presidenten värderar näsdukarna som viftas när han bedömer värderingen som ska ges. Ett öra, som skärs bort från den döda tjurens kropp betyder ett bra betyg, två öron är ännu bättre och två öron och tjurens svans är toppbetyg. Dessutom kan det hända att tjurfäktaren förtjänar att bli buren runt arenan och ut genom porten. Det är den största äran som en tjurfäktare kan nå: "La vuelta al ruedo".
Så, nu vet ni allt om spansk tjurfäktning! Visste ni förresten att det finns tjurfäktningsskola att gå för den som efter detta blogginlägg är intresserad. De två största, och mest framstående skolorna för tjurfäktningsutbildning ligger i Ronda och Sevilla i Andalucía. Världens främsta arena anses dock vara "Plaza de Toros de Las Ventas" i Madrid.
