Folkdräkt är inte min grej

Det börjar närma sig körens första framträdande & på vår senaste övning så ägnades en stund åt att diskutera vår klädsel för de olika tillfällena. Tre av de fem gångerna så är det luciatåg, inte mycket snack om klädseln där alltså. De övriga två gångerna är det julsångsframträdande & hör på detta, då är det folkdräkt som är dress code. Alltså folkdräkt... jag kan bara inte med folkdräkt. Och folkdräkt på julen? Har jag missat något eller när började man ha folkdräkt på julen? Jaja, jag vet att det är en högtidsdräkt & blablabla, men bara tanken på yllekjol, särk, huckle, livstycken, nej det går bara inte. Hur som helst, folkdräkten diskuterades på körövningen & jag får naturligtvis inrätta mig i ledet om det nu är folkdräkt som gäller, men kunde ändå inte låta bli att yppa att jag verkligen inte tycker folkdräkt är snyggt. Ni skulle ha sett blickarna jag fick. Det var som om jag hade sagt att jag bekänner mig till nynazism eller inte tycker att Eccoskor är bekväma eller något annat provocerande, & jag fick höra världens utläggningar om alla fantastiska folkdräkter. Folk är roliga. Ännu roligare var det när Marina som är uppvuxen i Brasilien frågade om hon kunde få komma klädd i deras folkdräkt. Helyllesvenskarna utropade javisst! & å, vad kul! ända tills de fattade att Brasiliens folkdräkt är tangatrosa, bröstvårtstofsar & plym i håret. Hahaha, vi svenskar är så hyvens bra. Där stod de som fågelholkar dessa folkdräktsfantaster. Fast bara när det gäller de svenska.