Julgran

Förutom julen 2005 då Elias var nyfödd så har vi aldrig firat julen i vårt eget hem. Av denna anledning så har vi heller aldrig haft någon julgran men det har vi nu! För första gången någonsin så firar vi alltså julen hemma hos oss & följdaktligen så har vi alltså oxå en riktig julgran & det känns jättebra. Inte för att den är så snygg precis, för det är den inte, men ändå. Madrid ligger i ett stäpplandskap & har ingen skog så därför kommer granarna från stora odlingar i norra Spanien. Man köper sin gran i trädgårdshandlar & på plantskolor & på stället där jag var kunde man välja mellan 4 olika storlekar. Granarna säljs antingen i stor kruka eller med jordklump. Inga julgransfötter här alltså! Julgransdekorationer hade vi samlat på oss hemma & toppstjärna fick jag nu senast i födelsedagspresent av min mor, men belysning hade vi ingen så det har vi köpt här. Jag kan säga att det var inte lätt att hitta belysning som inte var flerfärgad så när jag väl hittade den jag sedan köpte blev jag ganska glad. Ända tills vi kopplade in den vill säga. Ljuset visade sig vara bländvitt på gränsen till blått, & hela slingan blinkade i omväxlingsvis technotakt, epilepsidunk, & bordellskyltsblink. Ibland blinkade alla lamporna & ibland bara varannan. När vi hade läst bifogat informationsblad lite mer noggrannt så visade det sig att man Tack gode Gud! åtminstone kunde låsa lamporna i ett blinkfritt läge. Det bländvita skenet är det dock inget att göra åt.

Barnen var ju självklart med & klädde & klädde av granen & efter ett tag ballade hela aktiviteten ur & julgranskulorna blev till studsbollar & halmänglarna till halmlik. Jag kunde inte låta bli att ta en närbild på en stackars halmängel som råkat i klorna på Agnes & därmed blev till hästfoder.