En vecka på Tenerife

Årets sportlovsvecka tillbringade vi på den största av de 7 Kanarieöarna, vackra Teneriffa. Vi bodde på det fantastiska hotellet Isabel Family Hotel som var uppbyggt som en by med gator av kullersten, små söta torg med bänkar & fontäner & ett stort & fint poolområde beläget mitt i hotellbyn. Vi hade en jättefräsch tvårumslägenhet med egen uteplats vilket var helt perfekt. Jag kan faktiskt inte komma på en enda negativ sak att säga om hotellet utan kan varmt rekommendera det både för barnfamiljer & för andra resenärer som vill ha det lugnt & bekvämt. Turismen är den största inkomstkällan på Teneriffa & de flesta större turistområden hittar man på den södra sidan eftersom den har fler soldagar (ca 300/år) än den norra. Vårt hotell låg på Costa Adeje norr om de ganska exploaterade områdena Playa de las Américas och Los Cristianos, vilket var skönt för både ögat & örat då vi slapp uppleva jättehotell på rad & det ibland lite pinsamma turisthålligånget. På Teneriffa finns Spaniens högsta berg Teide (3718 m ö h)som ju faktiskt är en vulkan, & dit åkte vi naturligtvis en dag. Vulkanen ligger i nationalparken Parque Nacional de las Canadas del Teide & som tur är avstod den från utbrott just när vi var där. Även om Elias tyckte att själva bussutflykten till Teide var öken, så har besöket vid vulkanen verkligen triggat intresset. Det har nog inte gått en dag sedan vi var där utan att han har ritat vulkaner eller kollat på vulkanutbrott på Youtube! Under vår vecka på Teneriffa hann vi med ytterligare en utflykt & den gick till den fina djur- & naturparken Loro Parque i Puerto de la Cruz på öns norra sida. Parkens genomgående tema är papegojor av alla de slag, därav namnet: loro = papegoja på spanska. Det var dock inte papegojorna som utövade den största dragningskraften på oss utan snarare de enorma späckhuggarna vilket ju inte är en art som var & varannan djurpark stoltserar med precis. Imponerande.

Agatha Ruiz de la Prada

I lördags utnyttjade jag dagens barnvaktstillfälle åt att shoppa lite i stadsdelen Salamanca. Mitt första stopp blev på Calle Serrano där Agatha Ruiz de la Prada har en butik. Agatha Ruiz de la Prada är en spansk designer från Madrid som gjort sig känd för sin färgsprakande & fantasifulla stil. Hennes första klädkollektion kom redan 1981, men sedan dess har hennes varumärke expanderat & omfattar nu såväl kläder som parfymer, väskor, sängkläder, handdukar, keramik, you name it! Att gå in i hennes butik är som godis för ögat & man blir så glad av all färgprakt & söta mönster. Tyvärr fick man inte ta några bilder, men på hemsidan http://www.agatharuizdelaprada.com/ kan ni titta in i butiken för en snabb humörhöjare. Att gå klädd i Agatha Ruiz de la Prada från topp till tå är inte riktigt min stil, men en accessoar i form av en väska, ett halsband eller varför inte ett paraply, kan verkligen pigga upp alla svenska kvinnors favoritfärg svart. Och hennes barnkläder ska vi inte tala om, sååå söta! Själv köpte jag en sminkväska med hennes typiska hjärtmönster & ett par Fuchsiaröda sommarbrallor med hjärtloggan på bakfickan.

Calçots

För några veckor sedan åkte flera familjer från Elias förskolegrupp tillsammans till Hoyo de Manzanares för att äta på den katalanska restaurangen Calsot, se www.calsot.com . Calsot serverar den katalanska specialiteten calçot som är en sorts mild liten purjolöksliknande lök. Löken grillas över öppen eld i en särskild ugn & serveras sedan med Romescosås (eller Salvitxada) som man doppar löken i. Romesco är en sås med ursprung i Tarragona som vanligtvis är gjord av mandel, pinjenötter,och/eller hasselnötter, rostad vitlök, olivolja och paprika nyora, en mindre, sötare, torkad röd paprika. Andra vanliga ingredienser inkluderar rostade tomater, rödvinsvinäger och lök. Såsen serveras inte enbart till calçots utan även till andra grönsaker, skaldjur och fågel. Säsongen för att äta calçots är ganska kort & varar från slutet av vintern till mars-april. Vad tyckte vi då? Tja, det var gott, men inte fantastiskt. Kul dock att ha fått prova något annat i spansk matväg än den gamla vanliga skinkan. Sade jag spansk? Lo siento mucho, jag menar naturligtvis k a t a l a n s k.

Huertas, Atocha, Lavapiés & La Latina

En lördageftermiddag i slutet av januari hade vi barnvakt & passade därför på att åka in en sväng till stan, vilket inte händer så ofta. Det var ganska kylslaget men vi strosade ändå runt i några timmar i kvarteren söder om absoluta centrum & Puerta del Sol. Vi började i Huertas som är ett myller av tapasbarer, restauranger & klubbar med levande flamenco- & jazzmusik. Inte så mycket action just när vi var där, men jag kan tänka mig ett helt annat scenario på kvällstid. Sydost om Huertas ligger Atocha som även gett namn åt Madrids stora tågstation som jag skrivit om innan. Atocha kallas ibland för "Den litterära stadsdelen" där många stora spanska författare bott en gång i tiden. I Atocha ligger även konstmuseet Centro de Arte Reina Sofía som jag oxå berättat om innan. Från Atocha promenerade vi västerut till Lavapiés som nog är mest känt för att ursprungligen vara ett klassiskt arbetarkvarter, men som har blivit en riktig mångkulturell smältdegel med fler indier & afrikaner än spanjorer. Vår eftermiddag avslutades i La Latina som är lite av en personlig favorit. Kullerstensgator, kyrkor & moriska kvarter från det medeltida Madrid skapar fond åt ett folkvimmel utan dess like. Vi var där vid låt säga 18-tiden, & varenda bar & restaurang var fullsmockad! Hade jag varit en vacker 25-åring utan barn så kan jag utan tvekan säga att det hade varit i La Latina jag hade hängt. Typ hela tiden.

Datorstrul & plugg

Här kommer ett elektroniskt livstecken från Madrid som jag anser nödvändigt eftersom det idag är en hel månad sedan jag gjorde något inlägg senast! Vad har hänt kan man undra. Har jag kastat in handduken? Hoppat av bloggkarusellen? Blivit friluftsmänniska? Nej nej nej. En blandad kompott av seriöst datorstrul, semester & plugg är anledningarna till denna långvariga frånvaro i cyber space. Snaaart är jag tillbaka med riktiga uppdateringar om la vida en Madrid. Promise.