Juldag i Parque Juan Carlos I

I nordöstra delen av Madrid ligger en av stadens största parker, Parque Juan Carlos I, som invigdes 1992. Området är 160 hektar & innehåller bland annat ett stort mässområde, en golfbana & en hundraårig olivlund med mer än 2000 träd, Olivar Reina Sofia. På juldagseftermiddagen var det äntligen ett uppehåll i det ihärdiga regnandet som hållit på i mer än en vecka nu, & då passade vi på att åka till parken & rasta våra julmatsstinna kroppar.

Cityjul

Bilderna får tala för sig själv. Visst är det effektfullt med ljus?

Julafton på Calle Iris...

var en lugn historia. Vi var inte utanför dörren på hela dagen utan allt handlade mer eller mindre om att preppa den mat vi så småningom skulle stoppa i oss. På morgonen fick barnen upptäcka sina julstrumpor som hängde på deras dörrhandtag. I strumporna väntade klappar av mindre storlek. Tidig eftermiddag drack vi glögg & åt saffranskaka & vid halv fyra snåret var vi redo att sätta oss till bords & hugga i av julmaten. Köttbullarna jag hade lagat smakade gammal uttjänt kossa & vi slängde varenda en så snart maten var avklarad, men annars var allt riktigt gott. Mitt i maten kom fejkat höggravida Tomtemor med en av sina nissar för att påbörja julklappsutdelningen. Barnen blev blyga, besvärade, generade, rädda, avvaktande, ja man kan egentligen säga att de blev allt annat än glada. Agnes vände sig bort, tittade i golvet & grät tyst medan Elias tittade in i väggen & gjorde harkelljud av tvångskaraktär. Tomtemor hade som tur är ganska bråttom vidare till nästa glada (?) barnfamilj & vi avslutade därför julklappsutdelningen på egen hand. Då barnen somnat blev det film, "Djävulen bär Prada", som jag & Ingegärd gav betyget "sådär", Martin tyckte den var "kass" & Kenneth kan egentligen inte uttala sig eftersom han slaggade in redan efter 10 minuter, men jag antar att det betyder "sömnpiller".

Jul i city

Vi svenskar är ett hemmamysande folk. Jag slår vad om att vartannat hushåll i Sverige på kvällen dan före dan är parkerade i TV-soffan & kollar "uppesittarkväll" med Ragnar Dahlberg eller någon annan karismatisk & folkkär person, samtidigt som det pimplas glögg & knäcks nötter. Vad gör spanjorerna? Ja inte sitter de hemma & ugglar i alla fall. Så här såg det ut i centrala Madrid ikväll vid 21-tiden. Ni ser bilder från Puerta del Sol, Plaza Mayor & Calle Mayor. Viva España!

Snön lyser vit på taken...

vilket innebär att skolan är stängd idag. Två centimeter snö & 1 minusgrad innebär att det blir KAOS i hela Madrid. Det är ungefär som i Stockholm i oktober när all pendeltågstrafik är inställd för att det finns 2 blöta höstlöv på spåret. Martins föräldrar som väntas hit i morgon kväll för några dagars julfirande kan nog glömma de där 15 plusgraderna som de önskat sig. Nej, det ser mörkt ut, eller vitt kanske jag ska säga.

Ett antiklimax i lucias tecken

Efter 4 dagars febersjukdom var Elias i fredags åter på förskolan. Lucia skulle firas & Tipp tapp hade övats in med rörelser & allt. Martin var närvarande föräldrarepresentant med videokamera & kamera i högsta hugg, medan jag var hemma med Agnes som fortfarande hade 39 grader & därför missade hela tillställningen. På uppladdningen bestämde sig dock Elias för att absolut inte klä om till någon fånig pepparkaksgubbeutstyrsel, & heller inte vara med i tåget. Sittandes i fröken Åsas knä (precis som förra året) & iklädd helt vanliga dagiskläder, tipp tappade han lite försiktigt & sedan var showen över, tada!

Elias 4 år

Den 3 december fyllde Elias 4 år men likt en kunglighet blev han firad i dagarna tre. Det började redan för ett par veckor sedan då vi hade kompisarna Lucas & Agnes med familjer här på födelsedagsfika. Naturligtvis fick han vara med & baka tårtan som var en chokladvariant med färska hallon. Själva dagen D var en vanlig dagisdag men på eftermiddagen fick han sitta i Saltkråkans speciella födelsedagsstol med födelsedagshatt på huvudet. Han hade själv fått bestämma vad han ville bjuda dagiskompisarna på & valet föll på pepparkakor som vi kompletterade med Delicatobollar. På kvällen fick han önska middagsmat & då blev det köttbullar med potatismos & lingonsylt. Efter middagen hade vi presentöppning. Dock öppnade han bara hälften av presenterna, resten sparade vi till dagen efter då Martin oxå var hemma.

Där satt den!

Folkdräkten alltså. Titta nu noga för det här kan vara den enda gången ni kommer att få se en så fager syn. Tyvärr glömde jag att ta på mig den tillhörande sjalen inför fotograferingen. Ingen större skada skedd dock. Tänk er en klassisk rutmönstrad diskhandduk i rejäl & slitstark bomull så har ni sjalen där. Faktum är att jag misstänker att det skulle gå precis lika bra med en diskhandduk över axlarna. Ingen förutom möjligtvis professionella folkdräktsexperter, skulle märka skillnaden.

Adios Anna!

Så var det dags för ännu ett avsked. Denna gången är det Anna med familj som återvänder till Svea Rike efter 2 år i Madrid. Ett hyperspännande jobb väntar hennes käre make i metropolen Gävle så då är det bara att packa resväskorna & bomma igen kåken. Fredagen den 13:e bjöd Anna oss alla på trevligt farvälparty & naturligtvis gav vi henne en bock i avskedspresent. Det är ju trots allt Gävle hon ska flytta till.

Folkdräkt är inte min grej

Det börjar närma sig körens första framträdande & på vår senaste övning så ägnades en stund åt att diskutera vår klädsel för de olika tillfällena. Tre av de fem gångerna så är det luciatåg, inte mycket snack om klädseln där alltså. De övriga två gångerna är det julsångsframträdande & hör på detta, då är det folkdräkt som är dress code. Alltså folkdräkt... jag kan bara inte med folkdräkt. Och folkdräkt på julen? Har jag missat något eller när började man ha folkdräkt på julen? Jaja, jag vet att det är en högtidsdräkt & blablabla, men bara tanken på yllekjol, särk, huckle, livstycken, nej det går bara inte. Hur som helst, folkdräkten diskuterades på körövningen & jag får naturligtvis inrätta mig i ledet om det nu är folkdräkt som gäller, men kunde ändå inte låta bli att yppa att jag verkligen inte tycker folkdräkt är snyggt. Ni skulle ha sett blickarna jag fick. Det var som om jag hade sagt att jag bekänner mig till nynazism eller inte tycker att Eccoskor är bekväma eller något annat provocerande, & jag fick höra världens utläggningar om alla fantastiska folkdräkter. Folk är roliga. Ännu roligare var det när Marina som är uppvuxen i Brasilien frågade om hon kunde få komma klädd i deras folkdräkt. Helyllesvenskarna utropade javisst! & å, vad kul! ända tills de fattade att Brasiliens folkdräkt är tangatrosa, bröstvårtstofsar & plym i håret. Hahaha, vi svenskar är så hyvens bra. Där stod de som fågelholkar dessa folkdräktsfantaster. Fast bara när det gäller de svenska.