Adios Anna!

Så var det dags för ännu ett avsked. Denna gången är det Anna med familj som återvänder till Svea Rike efter 2 år i Madrid. Ett hyperspännande jobb väntar hennes käre make i metropolen Gävle så då är det bara att packa resväskorna & bomma igen kåken. Fredagen den 13:e bjöd Anna oss alla på trevligt farvälparty & naturligtvis gav vi henne en bock i avskedspresent. Det är ju trots allt Gävle hon ska flytta till.

Folkdräkt är inte min grej

Det börjar närma sig körens första framträdande & på vår senaste övning så ägnades en stund åt att diskutera vår klädsel för de olika tillfällena. Tre av de fem gångerna så är det luciatåg, inte mycket snack om klädseln där alltså. De övriga två gångerna är det julsångsframträdande & hör på detta, då är det folkdräkt som är dress code. Alltså folkdräkt... jag kan bara inte med folkdräkt. Och folkdräkt på julen? Har jag missat något eller när började man ha folkdräkt på julen? Jaja, jag vet att det är en högtidsdräkt & blablabla, men bara tanken på yllekjol, särk, huckle, livstycken, nej det går bara inte. Hur som helst, folkdräkten diskuterades på körövningen & jag får naturligtvis inrätta mig i ledet om det nu är folkdräkt som gäller, men kunde ändå inte låta bli att yppa att jag verkligen inte tycker folkdräkt är snyggt. Ni skulle ha sett blickarna jag fick. Det var som om jag hade sagt att jag bekänner mig till nynazism eller inte tycker att Eccoskor är bekväma eller något annat provocerande, & jag fick höra världens utläggningar om alla fantastiska folkdräkter. Folk är roliga. Ännu roligare var det när Marina som är uppvuxen i Brasilien frågade om hon kunde få komma klädd i deras folkdräkt. Helyllesvenskarna utropade javisst! & å, vad kul! ända tills de fattade att Brasiliens folkdräkt är tangatrosa, bröstvårtstofsar & plym i håret. Hahaha, vi svenskar är så hyvens bra. Där stod de som fågelholkar dessa folkdräktsfantaster. Fast bara när det gäller de svenska.

Safaripark på dekis

Förra helgen åkte vi till Madrids safaripark i Aldea del Fresno knappt 5 mil sydväst om stan. Tur att barnen är så små att de inte brydde sig om interiör & exteriör utan enbart fokuserade på huvudattraktionen, det vill säga djuren. Safariparken var nämligen en park vars fornstora dagar var för myyycket länge sedan. Flagnad färg, dinglande ledningar, trasig utrustning, skräp & bråte överallt. Hur som helst, safaridelen uppskattades & Elias matade glupska & närgångna strutsar, lamor, hjortar & andra odefinierade kreatur med morötter via våra försiktigt nedvevade rutor.

Kvinnors simultankapacitet

Ont om tid? Hinner du inte träna? För lite sömn? Gör som Agnes, sov en stund samtidigt som du stretchar det ena benet & styrketränar det andra. Lätt som en plätt. Man är väl kvinna.

Grease - el musical

Då mor var här passade vi naturligtvis på att använda henne som barnvakt, dumt vore ju annat, eller hur? Tillfället använde jag & Martin till att gå på musikalen Grease vilken jag i & för sig sett i Stockholm två gånger redan, men som tål att ses om & om igen eftersom den är ett riktigt vitamin- och lyckopiller. Tyvärr blev jag lite besviken på denna version som inte var riktigt så tight som de jag sett tidigare. Välsjungen, absolut. Väldansad & välspelad, nja. Inte heller dekoren var så glittrande & pastellfärgad som jag hade önskat. Det som dock var helgjutet i föreställningen var killen som spelade rollen som Danny. Han hade verkligen pluggat in sin Travolta kan jag säga. Varenda move satt som en smäck. Av mig får Madrids version av Grease betyget 3 brylkrämstuber av 5 möjliga.

En promenad i La Latina

Förra veckan då mor var här & hälsade på spenderade vi ett par timmar med att promenera i stadsdelen La Latina som ligger i den södra delen av centrum. La Latina tillhör "Viejo Madrid" (Gamla Madrid) & är en av Madrids klassiska arbetarstadsdelar. Vi upptäckte med guidebokens hjälp några riktigt mysiga gator vid namn Cava Baja, Cava Alta, Almendro & Calle del Nuncio där tapashaken duggade tätt. Enligt vår Berlitz finns det över 200 kyrkor i Madrid men få som är sevärda. En av de som är sevärda ligger dock i La Latina & heter Basílica de San Francisco El Grande, men ni ska inte tro att den var öppen för allmänhetens beskådan just när vi var på plats. Typiskt.

Snyft, vi har ingen bebis längre!

Igår eftermiddag då Agnes tog sig en sen tupplur blev det plötsligt väldigt tydligt för mig. Hon är på tok för stor för spjälsängen. Det fattades ungefär 2 cm till gaveln där hon låg, utsträckt på rygg. Jag kunde inte blunda för det längre & det fanns ingen återvändo. VI HAR INGEN BEBIS LÄNGRE! JAG MÅSTE SKILJAS FRÅN SPJÄLSÄNGEN & MONTERA HENNES NYA KRITTER! Vanligtvis anser jag mig inte vara en särskilt nostalgisk person. Jag rensar ganska glatt bland både kläder & annan bråte & tycker det är en underbar känsla att få bli av med gammalt skräp. Men spjälsängen, snyft... Inte för att vi ska slänga den, för det ska vi INTE, men ändå. Vår bebis är borta. Hur gick det till?? När Kritter väl var på plats så tycker jag i & för sig att den passade ganska bra i hennes rum, & Agnes själv verkade bli glad över sin nya säng. Nu återstår dock att se om hon kommer att sova i den oxå, eller om det blir som vanligt, det vill säga sova hos mamma.