Julgran

Förutom julen 2005 då Elias var nyfödd så har vi aldrig firat julen i vårt eget hem. Av denna anledning så har vi heller aldrig haft någon julgran men det har vi nu! För första gången någonsin så firar vi alltså julen hemma hos oss & följdaktligen så har vi alltså oxå en riktig julgran & det känns jättebra. Inte för att den är så snygg precis, för det är den inte, men ändå. Madrid ligger i ett stäpplandskap & har ingen skog så därför kommer granarna från stora odlingar i norra Spanien. Man köper sin gran i trädgårdshandlar & på plantskolor & på stället där jag var kunde man välja mellan 4 olika storlekar. Granarna säljs antingen i stor kruka eller med jordklump. Inga julgransfötter här alltså! Julgransdekorationer hade vi samlat på oss hemma & toppstjärna fick jag nu senast i födelsedagspresent av min mor, men belysning hade vi ingen så det har vi köpt här. Jag kan säga att det var inte lätt att hitta belysning som inte var flerfärgad så när jag väl hittade den jag sedan köpte blev jag ganska glad. Ända tills vi kopplade in den vill säga. Ljuset visade sig vara bländvitt på gränsen till blått, & hela slingan blinkade i omväxlingsvis technotakt, epilepsidunk, & bordellskyltsblink. Ibland blinkade alla lamporna & ibland bara varannan. När vi hade läst bifogat informationsblad lite mer noggrannt så visade det sig att man Tack gode Gud! åtminstone kunde låsa lamporna i ett blinkfritt läge. Det bländvita skenet är det dock inget att göra åt.

Barnen var ju självklart med & klädde & klädde av granen & efter ett tag ballade hela aktiviteten ur & julgranskulorna blev till studsbollar & halmänglarna till halmlik. Jag kunde inte låta bli att ta en närbild på en stackars halmängel som råkat i klorna på Agnes & därmed blev till hästfoder.

Min bästa vän

Finns det en bättre vän än IKEA? När man känner sig lite hängig eller otrygg i sin nya miljö, då åker man till IKEA & vips! så känns allting bättre. Tack Ingvar Kamprad, du är ett geni.

SVT Europa

Så har de då äntligen varit här, "antennkillarna" som vi väntat på i över 1 1/2 månad. De har lovat & lovat & lovat att de ska komma på olika dagar & på olika klockslag men inte förrän då jag för sjunde gången satt & väntade dök de upp. Har ni hört talas om "mañanakulturen" i Spanien? Det här är ett mycket bra exempel på detta! Vad skulle de då hjälpa oss med? Jo, att rikta om vår parabolantenn så att vi kan se "SVT Europa". För er som inte är bekanta med denna kanal så kan jag berätta att det är Sveriges Televisions utlandskanal. Efter det att man sett till att man har alla de tekniska förutsättningar som krävs så tecknar man ett abonnemang & då kan man se alla svenskproducerade program från SVT1, SVT2, SVT24 samt Kunskapskanalen. Man har oxå tillgång till SVT:s text-tv samt Radio Sweden & Radio P4. Innan vi fick SVT Europa inkopplat så tittade vi ibland på SVT Play på Internet vilket faktiskt fungerade utmärkt. Här ser ni till exempel "På spåret" via datorskärmen & det ser väl inte så dumt ut?

Saankta Luciaaa...

Fredagen den 12/12 firade Skandinaviska skolan Lucia. Alla barn från förskolan & upp till klass 3 uppträdde i skolans gymnastiksal. Att påstå att skolans musiklärare fick arbeta hårt för att hålla ordning på denna unga kör är en underdrift. Det var ungefär som om alla sånger sjöngs i kanon kan man säga. Då hälften av gänget sjöng "då i vårt mörka huuus" hade de andra redan avancerat till "sankta luciiaaa". På Bullerbyn hade barnen tränat in Luciasången (Natten går tunga fjät), Goder morgon (variant på Goder afton), Tomtarnas julnatt, Sockerbagaren & Stilla natt (både på svenska, engelska & spanska). Elias, iklädd tomtepyjamas, satt som förstenad i sin fröken Åsas knä under hela framträdandet & sjöng inte en rad, däremot petade han en hel del i näsan... Vad vi inte visste då var att denna dag även blev Elias sista dag för terminen eftersom han veckan därefter var sjuk hela tiden & därför missade en massa roligheter som till exempel besök av Jultomten & Los Reyes Magos (De tre vise männen). Det var trist!

Plaza Norte i julskrud

Fem kilometer norrut längs motorvägen A1 ligger köpcentrat "Plaza Norte 2". Det är verkligen fint & påminner mig lite om hotellen "The Venecian" & "Ceasars Palace" i Las Vegas med sina glaskupoler, marmorgolv, pelare & obelisker. På hemsidan http://www.plazanorte2.com/ kan man läsa att centrat är designat av arkitekter från Chapman Taylor Partners i London som bland annat är kända för att ha ritat Terminal 3 på Heathrows flygplats. I Plaza Norte finns mer än 200 butiker, med framför allt kläder, skor & väskor, 25 matställen & 14 biosalonger (inte någon av dessa visar filmer på originalspråk vilket sucks big time). Jag kan oxå berätta att jag hittills inte köpt en endaste pryl till mig själv när jag varit där trots att både H&M & Zara finns där för oss fattiglappar. Hur som helst, när min mor var här åkte vi i alla fall dit på en blixtvisit enbart för att titta på de vackra juldekorationerna. Visst är det fint?

Födelsedag!

Den 3/12 fyllde Elias 3 år & naturligtvis firades han med tårta (som han själv var med & bakade) & presenter. Eftersom själva födelsedagen var en onsdag mitt i bokslutsveckan (suck...) så firade vi istället på söndagen innan. Något kalas blev det inte men mormor var ju här så det blev ju åtminstone lite mera fest än om vi bara hade varit själva. Tårtan var en rulltårta med jordgubbssylt, grädde & M&M:s (Elias åt bara M&M:s), & i present fick han jättefint lego, leksakstraktor med släp, Bu & Bä som mjukisdjur, målarbok, sax & kritor, byggsats, pussel, böcker, filmer & tröjor. Tack allihopa!

Till advent...

...brukar man baka pepparkakor & vilken tur då att mormor kom på besök precis i rättan tid! Förutom att hon hade med sig underbart goda & hembakta lussekatter (Tack, mor!) så hade hon även med sig pepparkaksdeg. Till minibagaren Elias hade hon köpt förkläde, grytvante, kavel & pepparkaksformar så sedan var det bara att köra igång! Elias bakade hjärtan, blommor & stjärnor & dessa mästerverk avnjöt vi till första advent.

Banankaka!

I helgen som gick var "farmor & farfar" här. Ena dagen åkte vi allihopa in till Madrid för lite sight seeing men jag undrar om inte Elias tyckte det var roligast när han fick stanna hemma & baka med farmor. Vi vuxna hittar gärna på storslagna aktiviteter för att roa oss själva & våra barn medan barnen nog oftast tycker att "less is more". Här är de i full färd med att baka en banankaka till eftermiddagsfikat. Det smakade mums!

Bananer i pyjamas

Fram till för några veckor sedan så har barnens intresse för TV:n varit lika med noll. TV:n har varit som luft förutom då det visats reklaminslag för någon ny bilmodell, då har Elias tittat. Men nu äntligen har vi hittat något som lockar! På Elias skolgård blev jag av en händelse tillfrågad av en annan "mamma" om jag ville ha en gammal VHS-kassett med nittiotalets "Bananer i pyjamas". Hennes egen son hade vuxit ifrån bananerna & dessutom är det troligt att familjen bytt upp sig från VHS till DVD. Det är dock inte fallet hos oss... Jag tog alltså tacksamt emot kassetten & det blev succé! Här sitter de lite lagom trötta efter en hård dag "på jobbet" & pustar ut framför "baanerna, bönarna, & musen" som Elias kallar dem.

Piratparken!

Agnes & Elias är så små att man ju inte kan släppa ut dem själv för att leka. Och även om de hade varit större så är inte vår gata & vårt område lekvänligt. Som tur är så får båda två vara utomhus när de är på sina förskolor. Om de ska vara utomhus här hemma så får det bli på tomten. Vår gräsmatta är dock så pass liten att det inte går att "springa av sig & härja runt" så som barn kan behöva ibland. Då är det bra att alla dessa parker finns. Jag har berättat om den stora El Retiroparken i centrala Madrid tidigare men den kan vi ju inte åka till varenda gång vi vill ut. Som tur är har vi nu upptäckt att det här i vårt eget närområde finns flera trevliga alternativ & frågar man Elias vilken som är bäst så skulle han nog svara "den med piratskeppet". Själva parken har en botanisk del, en japansk del & långa bra gångvägar att springa på. Men bäst av allt, den har en jättestor & verkligen fin lekplats uppbyggd som ett piratskepp på ett vågigt hav med mindre båtar runtomkring. Första gången stannade vi länge & hade till & med med oss mellis som vi åt "på havets botten".

Juanes

På spanska radiokanaler spelas naturligtvis musik som är den samma som hemma, men det spelas framför allt musik som är absolut okänd för oss. Det är spansksjungande artister som vi inte har den blekaste aning om vilka de är. Jag menar, vem utanför Sverige vet vem "Ola" eller Linda Bengtzing är? Inte en käft. Men det är ju deras låtar som spelas avigt & rätt i svensk radio & alla vet vem de är oavsett om man gillar dem eller inte. Samma här. När vi hade varit här ett tag började vi känna igen ganska många låtar & vi hade även skaffat oss favoriter. Det tog ett tag innan jag med hjälp av Elias spanska förskolelärare kunde klura ut namnet på den kille som var artisten bakom mina tre favvislåtar. "Ninna nanna nynna corazooooooon nanana" lät det ungefär när jag skulle försöka förklara låtarna jag hört men inte visste namnet på. Hur som helst så visade det sig vara en sångare med namnet Juanes & jag sprang genast & köpte ett av hans album. Jag var väldigt nöjd med mig själv som trodde att jag hittat den spansksjungande motsvarigheten till Måns Zelmerlöw eller någonting lika lokalt. Coolt liksom att börja lyssna på musik som bara spelas här i Spanien. Jag kände mig lite genuin eller vad man ska säga. I 5 minuter ungefär. På albumets omslag fanns en webbadress till Juanes hemsida & den knappade jag glatt in på vår dator. Då fick jag reda på att han är en megaartist inom latinomusiken & bland annat har vunnit 12 Latino Grammys. Öhhhh, kanske inte riktigt som Måns Zelmerlöw. Och det finns inte längre så jättestor anledning för mig att känna mig speciell & genuin som hittat en liten okänd latinoartist som ingen annan hört talas om...

Real Madrid - Atlético Madrid

Alltså det här är bara för roligt för att inte låta sig berättas. I mitten av oktober var Martins bror Jens här & hälsade på & den absoluta höjdpunkten för bröderna var när de skulle gå på fotbollsderby mellan ärkerivalerna Real & Atlético Madrid vilket utspelade sig på Atléticos hemmaarena Estadio Vincente Calderón. Stämningen var verkligen hög & en fullsatt arena fick se Real besegra lillebror Atlético samtidigt som bröderna Nilsson fick uppleva något som inte går att uppleva på en fotbollsmatch i Sverige. När de kom hem frågade jag naturligtvis hur matchen hade varit & om det var många av de mer kända Realspelarna som var med. Jag har av olika skäl inte hängt med särskilt väl i fotbollsvärlden de senaste åren & har till exempel dålig koll på vilka spelare som bytt klubbar nyligen. Den enda jag kände mig riktigt säker på var Ruud Van Nistelroy i Real eftersom han bor här i vårt område & därför frågade jag om han varit med. Det samstämmiga svaret jag fick var att "Neej, han var inte med eftersom han var skadad. Det var synd". Dagen efter matchen såg vi den refereras på TV-sporten & minsann om inte Van Nistelroy gjorde det första målet för Real & dessutom blev utvisad i slutminuterna! Jag flabbar fortfarande när jag tänker på Jens & Martins miner framför TV:n. (Frågar ni någon av dem hur det kommer sig att ingen av dem uppfattat varken målet eller utvisningen så kommer de garanterat att med gnällig röst försvara sig med att "Men det fanns ju ingen storbildsskärm på arenan.".) Men ändå liksom...

Parque del Buen Retiro

I centrala Madrid ligger den jättestora parken El Buen Retiro som är en av stadens främsta grönområden. Från början var det bara de kungliga som hade tillträde men numera får även vi av vanlig sort vistas där! Två söndagar i rad har vi varit där i samband med att vi haft besök från Sverige. Först var vi där med "farbror Jens" & sedan åkte vi dit med "morfar Göran & Anita". Båda gångerna har vi haft tur med vädret & då är parken synnerligen välbesökt. För små barn som Elias & Agnes finns det verkligen mycket spännande att titta på som t ex gycklare, kringvandrande sagofigurer, vattensprutande fontäner & läskiga statyer. I den stora dammen El Estanque finns det övergödda karpar & sköldpaddor & om man vill kan man hyra båt (där går dock min gräns). För intresserade vuxna finns det en rosenträdgård, ett & annat monument, ett pampigt växthus i glas & stål som numera huserar konstutsällningar, samt Europas enda offentliga staty av djävulen, "El Ángel Caído" (Den fallna ängeln). Till El Retiro är jag säker på att vi kommer att åka många gånger, oavsett om vi har besökare eller inte. Det är verkligen en oas & så härligt för Elias & Agnes att kunna knata omkring (& det gjorde de verkligen!) utan biltrafik i närheten.

Vårt vardagsrum!

Jag gillar verkligen vårt vardagsrum. Äntligen har jag en öppen spis, hallelujha! Det som saknas är någon form av skåp som kan förvara en stereo (när vi får tummen loss att köpa en sådan), & våra DVD-skivor (när vi köpt en DVD kan de komma till användning...). Så länge vi inte har något skåp där har jag dock kommit på att det troligen är det bästa stället att ha julgranen på. Vi ska faktiskt för första gången någonsin ha en julgran i år. Det är kanske barnsligt, men jag ser verkligen fram emot det! Spanjorerna verkar dock inte köra med stjärna i toppen av julgranen utan verkar gilla det där med spira i stället. Har det med religionen att göra? Tål att tänka på.

I spanska hus är det vanligt att man stiger rakt in i vardagsrummet utan någon avskild tambur. Så även i vårt. Genom altandörrarna ser man den vackra muren som omgärdar tomten & när utebelysningen på kvällarna lyser upp vår vattenfyllda pool så känns det nästan som om vi bor "vid vattnet". Inte. Trots avsaknaden av storslagna vyer utanför fönstret så gillar jag faktiskt, jag vet att det låter idiotiskt, den "utsikt" vi har. Jag vet inte om man måste tömma poolen på vintern men jag antar att en belyst tom pool inte känns hälften så charmig... Tillbaka till den öppna spisen. När vi hade bott i huset i cirka 2 veckor så ringde, helt oannonserat, "Señor Vedförsäljare" på dörren. Jag var helt oförberedd på detta besök & min spanska var rostigare än rostigast. Señor var väldigt övertygande & berättade att "den förra svenska familjen som bodde i huset, varje höst köpte si & så många kubik ved, & på våren köpte de ytterligare en ranson". Han pratade & pratade & jag fick tips om att jag borde "åka upp i bergen & plocka stora kassar med kottar eftersom det är det bästa bränslet". Utan att jag egentligen visste hur det hade gått till så hade jag helt plötsligt shoppat ved för 330 euro! 330 euro liksom, när shoppade jag senast någon annan produkt till ett värde av 330 euro?? Martin, som är den som cashar in, blev inte glad. "Nästa gång du bestämmer dig för att handla något för 330 euro så kan du väl åtminstone ringa mig innan & stämma av!". Hmm, det ligger kanske något i det han säger...

Varning för vilt...

I Sverige har vi ju varningsskyltar när det gäller älg & rådjur som är stora & respektingivande djur. Jag menar, en älg vill man ju verkligen inte krocka med, det kan ju gå hur tokigt som helst. Därför blev jag så full i skratt första gången jag såg de här varningsskyltarna. Ekorrar är alltså vad man ska se upp med här i El Soto de la Moraleja, fniss fniss liksom. Men sedan slog det mig plötsligt att de där skyltarna ju handlar om viltvarning & inget annat. Alltså kvalar ekorrarna in trots sin ringa storlek, de är ju faktiskt vilda... Ja, sådana här djupgående tankar & funderingar ägnar jag alltså mig åt medan min hjärna allt mer börjar likna ett grått & torrt litet nystan av obrukbart material. Jag har inte jobbat på 3 år & jag ska inte jobba de 3 närmaste heller...

Agnes rum!

Äntligen börjar Agnes rum att arta sig! Nu saknas bara någon liten lampa eller så, annars är det nog ganska färdigt. Nästa år måste vi naturligtvis uppdatera hennes säng till en större modell, men för tillfället är det i alla fall så gott som klart. Jag vill nämna att även Agnes har, precis som sin bror, ett jättefint lapptäcke, sytt av moster Maria, som överkast. Agnes rum är ganska litet & vetter mot baksidan. Det har därför det lugnaste läget, tror man... Om det inte vore för grannens två bedrägligt söta Westie-hundar så skulle det kanske vara så. Var & varannan kväll har dock de där två byrackorna för sig att rusa runt som galningar på sin tomt & göra sig av med ett uppdämt behov av "skäll". Av någon anledning brukar det alltid infalla vid 20-tiden, precis när Agnes ska sova. I vårt hus har vi bara englasfönster vilket gör att ALLA ljud tar sig in lätt som en plätt. Suck, är min kommentar till såväl skällande hundar som till englasfönster.

Agnes förskola!

Det här är Agnes förskola "El Alboroto" (som betyder oväsen på spanska...). Förskolan ligger på bottenvåningen i en stor kontorsbyggnad och har Citibanks huvudkontor som närmaste granne! Själva området är en företagspark där bland annat Canon, Pfizer, Vodafone och Telefonica (Spaniens svar på Telia Sonera) har sina kontor. Ser ni den pyttelilla lekparken bakom bilparkeringen och framför den stora kontorsbyggnaden i spegelglas? Det är förskolans möjligheter till utomhuslek. Agnes förskola är ju spansk och den fungerar lite annorlunda än de svenska. Ett exempel på detta är att man inte tillämpar inskolning vid förskolestarten. Ett annat är att man inte får komma in i lokalerna. All hämtning och lämning sker vid en disk i entrén där man helt enkelt "checkar in" och "checkar ut" sitt barn. All vardaglig kommunikation sker via mail till föreståndaren samt i den personliga "dagbok" som varje barn har. Ett blad för varje dag, halva sidan är till för föräldrarna att skriva på om det är något man vill meddela eller undrar, och andra halvan är till för personalen. Agnes förskollärare heter Yoli och skriver ofta små gulliga meddelanden om Agnes i hennes bok. Som sagt, det är lite annorlunda jämfört med vad vi är vana vid, men det verkar fungera bra. Vårt intryck är att det är väldigt välorganiserat och den personal vi träffar är alltid glada och vänliga. Och viktigast av allt, Agnes är som ett solsken både vid lämning och hämtning och det tolkar jag som att hon trivs och har det jättebra.

Vårt sovrum!

Även Martins och mitt sovrum är rymligt med generöst garderobsutrymme. Det ligger också på ovanvåningen och har fönster åt två håll, dels mot baksidan och dels mot grannen till höger om oss (som för övrigt är en schweizisk/mexikansk familj med tre små pojkar). På väggen ovanför sängen har vi så småningom tänkt oss svartvita canvasförstoringar av våra barn. I somras var vi ju hos Fotograf Serny i Sölvesborg och tog jättefina bilder och det är från den bildserien vi tänkt göra ett par förstoringar. Kika gärna in på Sernys hemsida http://www.serny.se/. Kan rekommenderas!

Elias rum!

Elias rum vetter mot gatan och ligger rakt ovanför köket. Av barnen är han den som har det största rummet och det är nästan alltid här de leker (vilket antagligen även beror på att Agnes rum ännu inte är inrett!). Än så länge får han gott och väl plats med alla sina saker och även i garderoberna är det gott om utrymme. Garderoberna ja, varför har man slutat med inbyggda garderober i nyare svenska hus? Det är ju superbra! Jag vill passa på att inför alla berömma min syster Maria som sytt det fina lapptäcket som Elias har som sängöverkast. Hon har även sytt lapptäcke till docksängen (vilket dock tyvärr inte syns på bilden).

Carrefour!

Här mathandlar vi. Carrefour i Alcobendas är en "hipermercado" och som benämningen antyder så är det verkligen jättestort, kanske som 2-3 stycken ICA Maxi. Här finns ALLT! Det tar oss "1/2 låt på radion" att köra dit och det är verkligen skönt att det är så nära eftersom handlingen i sig tar ganska lång tid i en så stor butik. Första gången jag var där tog det flera timmar men då kollade jag oxå in varenda gång för att försöka lära mig att hitta och få en uppfattning om utbudet. Förresten, sade jag att ALLT finns? Det är en lögn. Viktiga livsmedel som vaniljsocker finns inte... En normal veckohandling på Carrefour för vår familj kostar mer eller mindre exakt lika mycket som en veckohandling gjorde på ICA Maxi i Södertälje. Här kommer några prisexempel; 1 1/2 l mellanmjölk 1,65 euro, 1 l apelsinjuice 0,56 euro, 1 kg spaghetti 0,86 euro, 1 "limpa" rostbröd 1,99 euro, 1 paket byxblöjor 11,75 euro...

Elias förskola!

Det här är Elias förskola som är en del av Colegio Escandinavo (Skandinaviska skolan) som ligger i den sydöstra utkanten av La Moraleja. På förskolan är under denna hösttermin 77 barn inskrivna i de 5 olika grupperna "Katthult", "Bullerbyn", "Pippi", "Rosegarden" och "Ronja". Elias går i förskolegruppen "Bullerbyn" som är en grupp för 3-4 åringar och där det talas såväl svenska som spanska. Gruppen är ganska stor, jag tror det är 23 barn, och pojkarna dominerar till antalet. En del av barnen har föräldrar som båda är från Skandinavien, och en del har en svensk och en spansk förälder. Elias har en svensk, en dansk och en spansk förskollärare. Titta gärna in på skolans hemsida http://www.escandinavo.com/.